abesk

Jag har intervjuat min mormor som är född 1925 och uppväxt i tjeckien, i en stad som är ungefär lika stor som Lund fast utan studenter. Dessa frågar ställde jag till henne:

Hur fungerade skolan ?

Hon gick först i grundskolan som varade i 8 år, senare om man ville fortsätta på gymnasiet var man tvungen att betala en skolavgift, egentligen kunde hon inte det eftersom hon kom från en fattig arbetarfamilj men hon hade toppbetyg, och de som hade de fick alltid ett stipendium från staten för att kunna läsa vidare.

Under tiden hon gick på gymnasiet så bröt andra världskriget ut. Då fick Tjeckien avsäga sig sina gränsområden och resten av landet blev ett protektorat, det betyder att landet blev en del av tyskland med ett lokalt tyskt styre. Hitler stängde ner alla universitet och högskolor och efter man hade tagit studenten så blev man direkt tildelat ett jobb som skulle hjälpa Tyskland att vinna kriget. Hon fick då ett jobb på en elektronik fabrik där man monterade ihop radiodelar.

Så på den tiden behövde man inte äns leta efter ett jobb, man blev alltid tilldelad ett jobb men det var mycket dåligt betalt.

Vilken musik lyssnade man på ?

Det var inte mycket musik som man var tillåten att lyssna på. T.ex jazz var direkt förbjudet av tyskarna. Det enda man spelade, det som var tillåtet var klassisk musik av tyska kompositörer som t.ex Bach,Mozart eller Wagner.

Hur klädde man sig ?

Det var väldigt ont om tyger och kläder i allmänhet på grund av kriget. Men innan kriget så fanns ändå bara 2 klädäffärer, och staden var lika stor som Lund. Man klädde sig i 40-tals mode som bestod av kjol och kostym.

Vad upplever de som de största förändringar i samhället under deras levnadstid? Vad har blivit bättre respektive sämre?

Den största förändrigen i hennes liv var andra världskriget som medförde brist på allt och rädsla. Sedan var det kommunisterna som förfalskade valresultatet och på så sätt kom till makten år 1948, 3 år efter krigets slut. Så istället för demokrati så fick man ännu en diktatur och återigen brist på allt. Men allt blev bättre och bättre med åren som gick. Fast normalt blev det först efter den såkallade sammätsrevolutionen år 1989 då kommmunismen föll.

Så man kan säga att allt är mycket bättre och lättre för oss idag än vad det var för henne i Tjeckien under hennes ungdom.

Jag tror inte att det är så svårt att vara ungdom i dagens samhälle som alla säger att det är. Många klagar hela tiden på hur svårt det är att skaffa lägenhet och skaffa ett jobb. Varje gång jag har velat skaffa ett jobb så har det aldrig varit något problem, aldrig har det varit så att jag har försökt skaffa ett jobb men inte kunnat hitta något, det finns alltid jobb om man bara anstränger sig för att hitta ett.

 

Det här med bostadsbristen har man ju hört väldigt mycket om, hela tiden så säger folk att det är helt omöjligt att hitta en lägenhet i dagens samhälle som ungdom. Jag själv som många andra vill flytta hemifrån så snabbt så möjligt efter att jag är klar med gymnasiet och jag tycker ju också som de flesta ungdomar att Lund borde bygga mer studentlägenheter än dyra lägenheter som kostar flera miljoner i instats och sedan hög hyra. Men jag tror ändå att tidningar och tv överdriver, jag tror inte att det är så svårt att hitta en lägenhet, jag tror att om man verkligen vill hitta en och har ett jobb med fast inkomst så kan man det. Jag själv har ju aldrig behövt leta efter en lägenhet än så länge så jag är kanske för optimistisk men min erfarenhet av ämnet är att jag har en storebror som varje gång han har försökt att hitta en lägenhet vare sig det var i Lund, Malmö eller Stockholm så har han gjort det utan problem.

 

Hur tror jag att det kommer se ut för mig om 3 år ? Då hoppas jag att jag har skaffat ett  jobb och en egen lägenhet i Lund, och sparar pengar för att flytta utomlands.

 

 

Sitter här och försöker komma på det lyckligaste ögonblicket i mitt liv.Det ända jag kan komma på är en gång för längesen, när jag var fyra år och gick på dagis. Den dagen så skulle jag åka till Prag med min mamma och hälsa på några släktingar. Jag blev lämnad på dagis vid klockan 9 på morgonen och skulle bli hämtad vid 4. Då skulle vi bara vara hemma i någon timme sen skulle vi vidare till flygplatsen. Hela den dagen var jag riktigt hetsig, jag kunde inte sitta still någonting, jag såg bara frammemot att vi skulle åka iväg. Det var verkligen det ända jag kunde tänka på. Timmarna gick och närmade sig fyra.

Jag gick rastlöst omkring i väntan på min mamma och till sist så kom hon. Det är nu vi kommer till i alla fall ett av de lyckligaste ögonblicken av mitt liv. Jag såg att min mamma hade kommit för att hämta mig, det var nu jag fattade att jag verkligen skulle åka iväg. Jag blev så otroligt glad! Så jag började springa så snabbt jag bara kunde mot henne, men när jag bara var någon meter från henne så snubblade jag på det hala plastgolvet och slog i pannan, riktigt hårt,! Istället för den lyckliga känslan jag hade i min kropp så fick jag istället riktigt ont! Och jag började gråta... Jag har aldrig haft en större bula än den i hela mitt liv, jag såg ut som en av de dinosaurierna som har sån deformerad panna, det var lite jobbigt men senare den dan när vi väl åkte iväg var det som bortglömt.

Detta kommer även att skrivas in i historieböcker när jag har dött!

Idag såg vi Die Welle med klassen, jag har redan sett den en gång innan men jag tycker fortfarande det är en bra film. Nu när jag såg den andra gången så upplevde jag den mer overklig än första gången, själv tror jag inte att det hade funkat att göra så idag. Jag tycker att man märker  tydligt när det går överstyr och jag tror aldrig att det hade kunnat gå så långt om man gjorde samma experiment idag.

Här är då min blogg som jag har fått i uppdrag av min samhälls lärare Stefan att göra. Jag gillar inte alls att blogga och jag är nog riktigt dålig på det också men eftersom jag är tvungen till det... så ska jag försöka fixa någonting!

Vi har pratat om olika identiteter i klassen och den som liknar mig mest är nog den som kallas slacker, för det mesta brukar t.ex. jag skjuta upp alla läxor tills dan innan och ofta säger jag att jag ska göra någonting men sen pallar jag inte. Idag fick vi en uppgift (Ungdomsfrågor)  som nog kommer bli riktigt jobbig, inte för att uppgiften i sig är jobbig men för att jag inte kommer kunna kolla på true blood eller vara hos nån kompis som jag brukar
vara när jag inte har några läxor. Men nu ska jag logga in på Farmville, ha det fett haaaaaj!