abesk

Sitter här och försöker komma på det lyckligaste ögonblicket i mitt liv.Det ända jag kan komma på är en gång för längesen, när jag var fyra år och gick på dagis. Den dagen så skulle jag åka till Prag med min mamma och hälsa på några släktingar. Jag blev lämnad på dagis vid klockan 9 på morgonen och skulle bli hämtad vid 4. Då skulle vi bara vara hemma i någon timme sen skulle vi vidare till flygplatsen. Hela den dagen var jag riktigt hetsig, jag kunde inte sitta still någonting, jag såg bara frammemot att vi skulle åka iväg. Det var verkligen det ända jag kunde tänka på. Timmarna gick och närmade sig fyra.

Jag gick rastlöst omkring i väntan på min mamma och till sist så kom hon. Det är nu vi kommer till i alla fall ett av de lyckligaste ögonblicken av mitt liv. Jag såg att min mamma hade kommit för att hämta mig, det var nu jag fattade att jag verkligen skulle åka iväg. Jag blev så otroligt glad! Så jag började springa så snabbt jag bara kunde mot henne, men när jag bara var någon meter från henne så snubblade jag på det hala plastgolvet och slog i pannan, riktigt hårt,! Istället för den lyckliga känslan jag hade i min kropp så fick jag istället riktigt ont! Och jag började gråta... Jag har aldrig haft en större bula än den i hela mitt liv, jag såg ut som en av de dinosaurierna som har sån deformerad panna, det var lite jobbigt men senare den dan när vi väl åkte iväg var det som bortglömt.

Detta kommer även att skrivas in i historieböcker när jag har dött!